Lugnt

Det är så jag reagerar. Stress. Har jag försovit mig? Bör jag stiga upp nu, ta det lugnt, organisera, planera dagen och dricka lite kaffe?
När väckarklockan ringer för andra gången så har alla de där tankarna försvunnit och paniken kommer upp från sängen till kroppen. Upp och hoppa, slänga på sig kläderna och ner till bussen. Trött, skakig och lika kall som ett höstlöv.

Idag har ingetdera haft en roll. Jag blev väckt av ett litet monster och kunde inte somna om – hur mycket jag än ville. Jag ville verkligen somna om. Kaffet slogs på efter ett lugnt och vackert toabesök. Ingen stress. Kläderna fick ligga kvar på stolen. Kalsongmannen i en tom lägenhet. Tv:n på eftersom bakgrundsljud är det bästa jag vet. Frukosten åts upp, musiken fick sin tid och kläderna sattes på till slut.

Nu är det dags att ta sig ner till busshållplatsen, 253:an, in i skogen och till Borlänge och högskolan.

Mer kaffe först.

On my way

3/9

Klev upp 06.30 imorse. Var trött som en nybliven nattvakt, sökte förgäves ett guldet (kaffet) och fann NES-kaffe – lät bli, drack mjölk, åt upp några muffins till frukost, skickade iväg några mail, tog på mig jackan och skorna – skorna med en sulor som är utnött till en millimeter.
Ont i fötterna och på vägen ner till busstationen.
Köpte någon sorts fågelmat på ICA som käkades på bussen, somnade tre gånger och vaknade upp i Borlänge, föreläsning om hur man använder mac-datorer (svindyra iMacs/godis), fick gå från den andre förläsningen eftersom den var till för förstaårselever, köpte en riktig svart kaffe, halsade och kastade, gick mot busshållplatsen och kylan, kallt, väldigt kallt, höst, klev på bussen och sitter nu i bussen på väg till Falun.

Vad ska man hitta på idag?

Att inte veta är att leva.

The core of mans’ spirit comes from new experiences

Slutet gott, allting gott

Har träningsvärk i biceps idag. Ett årskort på Lugnets gym är inköpt och förra årets nyårslöfte börjar äntligen uppfyllas sakta men säkert.

Jag är trött. Har hunnit jobba idag med och det var minst sagt mycket att göra. Folket i Falun verkade nämligen känna för att alla samlas på en enda plats idag – i stan. Måste bero på att det är någon slags Alladin-marknad på torget. Färska dadlar, frukter och karuseller.

Sitter vid datorn nu, pillar på lite gamla mail, skickar iväg, kollar höstterminens schema, betalar kåravgiften och dricker microkaffe (uppvärmt kaffe/äckligt kaffe).

Något som värmer mer i magen än kaffet är att CSN kommer att komma till veckan. Hyran är redan betald vilket betyder ”a lot of fun” denna månad!

Livet är rätt gött ändå, fastän sommaren börjar ta slut.

Falun och inloppet

Kom hem igår vid middagstid till Falun, trött som en gammal gubbe och med ont i ryggen av SAS fruktansvärda, framåtböjda ”stolar”.

SJ behöver vi inte ens diskutera.

Snart börjar insparken och allt vad det innebär! Jag kom ihåg förra året då man gick till högskolan för första gången och då insparken skulle sparkas igång. Man gick in i skolan för att skriva under att man var närvarande, sedan fick man ett klistermärke som talade om vilken utbildning man skulle gå och som man skulle sätta fast på tröjan. Efter det satte man sig på gräsmattan och i en ring med den framtida klassen och lyssnade på fösarnas/ledarnas roliga historier, minglade and rest is history!

Mitt tips till alla nya studenter:
- Var med på hela inloppet. Det kan bli fysiskt och psykiskt jobbigt under de sista dagarna men de är det värt varenda huvudvärk, klunk och sömnlöshet! Inloppet är grymt kul på Högskolan Dalarna och man kan behöva ”grymt kul” innan allvaret börjar.

Arlanda

Sitter på en nedsutten soffa på Arlanda efter att ha haft en minst sagt händelserik vecka i Skellefteå.

Folk yrar omkring som vanligt. Har lyckats pricka av två patetiska kändisar som försöker/vill gömma sig bakom sina stora solglasögon i Sky City.
Jag är hungrig men släpar på ett alldeles för proppat handbagage och mitt tåg mot Falun går om lite mer än en timme.

One hour to kill.

Kursstart närmar sig sakta men säkert och tidsångesten över att man började förra året har börjat infektera de dagliga tankarna.

Under resten av Augusti ska en dag tas i taget. Saker och ting ska dock planeras eftersom jag har bestämt att höstterminen 2010 ska bli great och Kelen ska bli greater.

Ok, 58 minutes to kill.

Skellefteå

Nu har jag äntligen lyckats ta mig till hemstaden efter alla dessa jobbveckor.

Det ser ut som det alltid gjort men det är full rulle att hinna med allt som jag vill hinna med innan jag åker hem. Det är mycket som hänt och händer här uppe i skogen konstigt nog och jag vill såklart bocka av det mesta i listan. Imorgon väntar bland annat en natt ute med några gamla godingar.

Jag är en one-week-stand. Jag kommer nämligen åka ner till Falun igen i slutet av veckan för att jobba lite till men även för att kursstarten börjar närma sig.

Sjukt vad tiden går fort!

Copy

Väntar på att älgen ska bli blå

Kom hem efter ytterligare en dag på jobbet för några timmar sen. Jag har hunnit göra klart sommarkursuppgiften sen dess och diskat det som borde ha varit diskat igår.

Jag känner mig värd en folköl ikväll men har väntat alldeles för länge på att älgen ska bli blå. Den har stått i kylskåpet sen jag kom hem men vägrar att bli blå. Jag får vänta ett tag till då. Tålamod är trots allt gott i slutändan.

Igår blev det en sorts ”gå-mellan-lägenheterna-i-huset-fest”. Väldigt intressanta diskussioner om politik och dylikt hölls. Jag satt mest och höll med eller skrek till då något var tvunget att tilläggas.

Kebab på Maestro blev det också på hemvägen.

En sådan klassiker!

”Måste jag?”

Idag är det en dag då jag inte är sugen på något. Inte ens kaffe eller snus. Spillde till och med ut kaffet på mig själv och tjöt till som en liten flicka.
Inget är i ordning, lägenheten borde städas, soporna borde slängas, skägget borde rakas och morgonfrisyren/fågelboet borde tryckas ner. Har dock inte så mycket tid till det för snart går cykeln till jobbet i vanlig ordning.

Igår var det Rådhusgården som gällde och det var en riktigt trevlig kväll med trevliga människor. Faluns uteliv är väl inte så mycket att hurra för men Rådhusgården är faktiskt helt ok! Lite mer än ok faktiskt.

Nu ska jag ge mig själv några minuter till att lyssna på alldeles för hög musik och försöka komma upp på jorden. Man måste ju vara och se representabel ut på jobbet.