Det dröjde lite med ledighet och annat som kom emellan till detta inlägg, men resan till Liverpool var i vilket fall en skön upplevelse!

För mig som aldrig sett en Premier League-match på plats så var det självfallet något man såg fram emot, en oskuld som skulle tas. Dock håller jag vare sig på Everton eller Blackburn (vilket mina resekamrater gjorde Fredrik-Everton och Peter-Blackburn) så i första hand var denna resa faktiskt inte sportfokuserad för mig. Jag ville helt enkelt bara komma till England igen och njuta av priser, öl och kultur.

Vi bokade alla saker separat, alltså ingen färdig paketresa, flyg med Ryan Air mellan Skavsta-John Lennon Airport och boende på det lilla hostelet ”The Old Dairy”. Inget att klaga på, mer än att mina öron inte uppskattar tryckförändringarna vid dykning och landning.

Matchdagen, lördagen 16:e april, inleddes med att leta sig fram till arenan, lokalisera biljettkontoret samt äta frukost på ett café mittemot hela komplexet.
Så småningom tog vi oss in på Goodison Park, sänkte lite öl och placerade bakarna på våra sittplatser.
Arenan var inte jätteimponerande rent utseendemässigt, men kändes ändå fräsch, hyfsat nymålad och gav en känsla av gemyt.

Själva matchen var ingen höjdare i sig. Det kändes definitivt inte som att man satt och såg på världen bästa liga. Everton försökte stundtals medan Blackburn inte gjorde mycket väsen av sig.
Evertonpubliken var dessutom under all kritik och vaknade inte till liv förrän målen, 1-0 och 2-0 (slutresultatet) gjordes. Blackburnfansen däremot var en tapper skara som hördes flertalet gånger. Heder åt det.
Det kan låta hårt, men jag saknade mest stämningen på Gamla Ullevi, hur undermåligt än spelet ofta kan vara i Allsvenskan.
I vilket fall var det en grej att bocka av från listan över saker man vill ha gjort i livet. Nu representerar ju inte denna match alla PL-matcher som spelas och det blev ju trots allt två mål så jag ska inte klaga alltför mycket. Men som sagt, Evertons publik: skäms!

Efter matchen drog vi vidare till en pub och kollade City-United, därefter till ytterligare en pub och kollade Real-Barca. Dagen efter gick också delvis i fotbollens tecken då vi bl.a. på en annan pub spanade in Pool-Gunners.

Kort sammanfattat var resan helt klart värd, trots att matchen kunde varit bättre. England är alltid värt att besöka. Vill ni läsa mer om andra saker i resan som inte nödvändigtvis är sportrelaterade kan ni ta en titt här.

—

Ang. att skriva om hockey så kommer jag försöka att ha lite koll på VM som spelas snart. Mina hockeykunskaper och mitt hockeyintresse är fortfarande under uppbyggnad och kommer att utökas med tiden. Än så länge har jag endast sett tre matcher i livet, en med Frölunda i Skandinavium för många år sedan, en med Falun vs. Surahammar i höstas samt Mora vs. Leksand nu i våras. Det kommer, men ni får ha tålamod med mig så länge.

—

Glöm för övrigt inte att ta en titt på konståknings-VM som just i dessa dagar pågår där i skrivande stund VM-debuterande svenskan Joshi Helgesson (bara förnamnet luktar väl succé på något sätt?) presterat väl i korta programmet och tagit sig till final. Även storasyster Viktoria Helgesson tog sig vidare, dock inte med lika bra genomförande som sin syster.

Ut i solen och glassa nu med er, väl mött längre fram!