Judo, fostran och vikten av god kritik

Vill bara passa på att nämna Falu Judoklubb som gav ett mycket trevligt bemötande när jag och en kurskamrat besökte dem i veckan för en intervju till en projektkurs vi går.

Jag kommer förmodligen skriva någon form av text gällande dem till insajd.nu gällande deras verksamhet och hur de växt en hel del de senaste åren.

Förresten kom jag att tänka på länken jag just gav ovan, till insajd (jo, det ska vara liten bokstav). Man skulle kunna anse det som oetiskt om man i en tidning/mediekälla promotade en annan. Det är ungefär de områden som vi diskuterar i journalistikkursen just nu.
För egen del tycker jag inte att det är fel i exakt alla fall att promota en annan sida, men man får vara väldigt kritisk till vilka man väljer att nämna. Till exempel som jag gjorde precis, att jag länkade till en annan typ av ideell sida där framför allt studenter skriver artiklarna, precis som i kelen, det tycker jag inte är fel på något sätt. Speciellt inte med tanke på att båda två hör ihop med skolan, även om insajd är mer lärardriven och kelen elevdriven (plus att kelen ju ger ut en faktisk papperstidning).

Självkritik och källkritik är för övrigt något som dagens kvällsblaskeskribenter borde lägga mer energi på än att klippa ur skvaller från utländska tvivelaktiga tidningar och köra dem i google translate..
Ansvaret ligger dock inte enbart på skribenterna. Vi läsare måste också vara kritiska till det vi läser, vare sig det är sport eller vanliga nyheter, och inte bara köpa allt som sägs bara för att det stått i en påstådd ”nyhetstidning”.

I vilket fall kan judon sägas vara ett föredöme på flera punkter, till exempel applicerat på självkritik. Den framhålls som en fostrande och ärlig sport där en av de vi pratade med bara kunde minnas en enda gång som en kamp urartat. Det säger en del när man jämför med hur det kan se ut i vissa andra sporter..

I’m alive

Sporten ångar på och så också mitt arbete på Kelen. Från sporadisk bloggare till skribent i själva papperstidningen till korrekturläsa till.. ja vadå?

Bland sportmässiga minnen ligger fortfarande Sveriges usla resultat i handbolls-EM mig dessvärre närmast till hands. Katastroftappet mot Polen är förmodligen den värsta svenska ”prestationen” jag sett under min aktiva intressetid gällande sport. Sanna Kallurs snubblande över andra häcken i semifinalen OS -08 var bättre presterat. Typ.

Värt att notera annars är också att svenska fotbollsspelare inte enbart hamnar i Holland och skitlag i Turkiet utan även hittar till andra ligor. Några har tagit sig till Italien, Wernbloom till Ryssland, och igår kunde vi läsa att Martin Olssons tvillingbrorsa Marcus ansluter till honom i Blackburn. Dagens nyhet? Tydligen är Nicklas Bärkroth rätt klar för Benfica på lån. Inte illa.

—

Våren för mig är ganska skönt planerad med få lektioner och nästan bara distanskurser, vilket gör att jag nog kommer vara lite mer aktiv här än vad jag varit. Sen skriver jag ju till insajd.nu också.

Nu river gapar hungern likt de frustrerade vrål som gavs under kollapsen jag nämnde innan.

Hoppas er jul- och nyårshelg var trevlig. Väl mött!

Tiden går men idrotten består

Dags för en liten update!

Över en månad har passerat sedan senaste inlägget och jag tänker sluta med ursäkter då ni alla mycket väl vet att man som student även har annat på agendan (som även rört vår tidning i pappersformat som nu finns ute, glöm inte det, längst bak i Metro Student!).

Vad har då hänt sedan sist?

För egen del har en ny kurs, ”Introduktion till Sport Management”, inletts och med den mer fokus på hur själva organisationen faktiskt fungerar inom idrottsorganisationer till skillnad från de flertalet teorier och dylikt som hittills inpräntats under utbildningen.
En krönika har också skrivits till insajd.nu som ni kan läsa här.

För svensk idrott i stort har vi kunnat konstatera att Zlatan återigen gjort lama insatser i landslaget under de träningskamper som spelats och att vi slutligen förlorat mot England efter decennier av trevliga resultat.
Karjala Cup har också spelats där Sverige, som blivit sämst trea 13 av de 16 tidigare turneringarna, denna gång tog hem den nesliga fjärdeplatsen.
Ett tungt besked nådde oss precis i skrivande stund gällande herrlandslaget i handboll där mycket viktige Jonas Källman kommer att missa EM i Serbien på grund av hjärtoperation. Givetvis ett tungt avbräck och det återstår att se vem som kliver in och tar det stora ansvar som tidigare vilat på Källmans axlar.

Fotbolls-EM närmar sig, kanske inte med stormsteg, men undan för undan och när nu även playoff-matcherna spelats kan vi konstatera att min tippning från föregående inlägg resulterade i ett 50-procentigt ”rätt” resultat:
Kroaterna tog sin revansch på Turkiet och Irland defilerade enkelt förbi stackars Estland. Tjeckien blev dock för tufft för montenegrinerna och Bosnien lyckades, trots en enorm kampvilja, inte klara av Portugal som hade det mesta flytet med sig.

Slutligen vill jag passa på att än en gång säga tack till Lasse Brandeby som gett oss många skratt genom åren och intervjuer man sällan sett maken till varken förr eller senare. Vila i frid.

Global Fußball

Det rafflande EM-kvalet går mot sin slutfas med playoff och vi kan med svenska ögon konstatera att Erik Hamrén fått sitt manskap att klara av kvalet med bravur.

Undantaget den oförsvarliga förlusten i slutminuterna mot Ungern samt att det tog över 60 minuter att få hål på San Marino (ett land som efter sista matchen borta mot Moldavien kunde se på en hemsk total statistik som visade 0:53 i målskillnad) finns inte mycket mer att klaga på än att Zlatan ser alltmer ointresserad ut.

Efter att ha vänt 1-2 till 3-2 hemma mot Holland har vi nu äntligen nått ett nytt mästerskap att se fram emot efter förra kvalets fadäs under den alltmer nedåtgående Lagerbäck-eran.
Ett antal konstateranden kan nu göras:

- Vi har slutligen fått svar på vem som ska spela vänsterback (Martin Olsson).

- Elmander är bäst i de största kvalmatcherna (senast han var så bra som han var mot Holland var så längesen som när vi slog Spanien i kvalet till EM -08), i övrigt är han lika teknisk som en kon.

- Zlatan är gravt på nedgång. Visst, han är fortfarande en bra spelare, men det håller inte att agera så ointresserat, orörligt och gnälligt som han gör. Speciellt med tanke på att han är kapten för landslaget. Mark my words: Hade Zlatan spelat mot Holland hade vi förlorat, det kan jag nästan lova. Den Zlatan som klackade in ett mål mot Italien för sju år sedan är ett minne blott. Tyvärr. Låt oss hoppas att EM kan verka som en morot för den långe mannen med Camoranesisvans.

- Isaksson gjorde sin bästa landskamp på länge mot Holland och lär därför dessvärre få fortsatt förtroende i landslaget trots upprepade osäkra ingripanden de senaste åren.

- Hamrén håller på och bygger upp det landslag som Lagerbäck år efter år försämrat bit för bit.

- Vi är fortfarande en fotbollsnation att räkna med. Det räcker med att se på några av de andra länder som är klara för avancemang från sina grupper: Spanien, Holland, Tyskland, England, Italien, Frankrike. Det känns rätt bra att tillhöra det sällskapet.

- Kim Källström har slutligen växt in i en roll som nyckelspelare i truppen, 30 år gammal.

- Majstorovic kommer inte att spela i EM. Det vore helt enkelt otroligt. Mannen är redan nu långsam och lika smidig som Titanic. Ett halvår längre fram i tiden där han pendlar mellan startelvan och bänken i Celtic lär inte förbättra saken.

- Lustig är vår enda stabila naturliga högerback. Vad händer om han går sönder till EM? Flytta ner Sebastian Larsson som numer är en ytterst viktig spelare på endera kanten känns inte alls bra.

Som ni ser finns en del punkter att reflektera över.
Men nog om Sverige nu! Över till det mycket intressanta playoff som kommer att spelas 11-12 samt 15 november. Här har vi ett antal spännande möten:

Turkiet vs. Kroatien – Detta möte blir en möjlig chans till revansch för kroaterna som snöpligt spelades ur senaste EM på övertid av ett mycket lyckosamt och hårt kämpande Turkiet.

Estland vs. Irland – Att Estland skulle ta sig så långt som till playoff trodde nog ytterst få (om ens någon) men efter att Serbien spelat bort sina chanser i 1-0-förlusten borta mot Slovenien i sista omgången så behöll Estländarna sin andraplats och kommer nu få ta sig an Irland.

Tjeckien vs. Montenegro – Trots förlust mot Schweiz i sista gruppspelsmatchen har Montenegro gjort ett strålande kval (bl.a. oavgjort, 2-2, mot England på hemmaplan) och får nu möta Tjeckien som smugit bakom Spanien i ett inte fullt så övertygande kvalspel.

Bosnien Hercegovina vs. Portugal – Portugal och Danmark slogs i sista matchen om gruppsegern, en match som danskarna gick segrande ur. Därför får Portugal, som slutade på samma poäng som Norge, nu kvala mot ett starkt Bosnien som avslutade med 1-1 borta mot Frankrike och landade på sin andraplats endast en poäng bakom fransmännen och hela sex poäng före trean Rumänien.

Vad tror jag då om detta playoff?

Första mötet är det mest svårtippade, men Turkiet 2011 är inte Turkiet 2008. Jag tror på Kroatien.
Irland bör klara av Estland. Estlänningarna kan skrälla igen men över två matcher tror jag de gröna tar hem en plats i slutspelet. Såvida inte Martin Hansson dömer igen förstås..
Montenegro har en jättechans att ta sig till sitt första mästerskap som egen nation. Spelar man som mot England hemma har man slutspelsplatsen som i en liten ask.
Portugal har inte visat någon särdeles stor stabilitet genom kvalet till skillnad från Bosnien som verkar växa som nation kval efter kval. Nu kan det vara deras tur, om inte Portugal i sedvanlig ordning filmar till sig en massa fördelar som leder till mål vill säga..

Alltså: Kroatien, Irland, Montenegro och Bosnien till EM.

Men vilka det än blir så säger jag ”Välkomna!” och ”Må vi få ett härligt slutspel!”

—

Till sist:

För lite drygt en vecka sedan var jag med två klasskamrater och såg på den viktigaste matchen för Falu FK på länge.
Man tog i denna sista ligaomgång emot BKV Norrtälje som låg på kvalplatsen medan Falun låg på platsen under.
Seger eller oavgjort för Norrtälje skulle innebära att de fick kvala sig kvar medan Falun åkte år direkt. Vinst för Falun var sålunda det enda som kunde rädda Falun från direkt nedflyttning och istället få chansen att kvala.

Matchen var relativt jämn med halvchanser åt båda håll när plötsligt Norrtälje fick in 0-1 efter cirka en timmes spel. Väldigt tungt naturligtvis och spelet mattades ytterligare.

Klockan började ticka mot övertid och allt man kämpat för började te sig förgäves.

Sen plötsligt, från ingenstans, när klockan kommit in på första övertidsminuten, fick Falun en hörna. Hörnan går i ryggen på Joakim Morén och in i mål.

1-1 och nu var goda råd dyra. I det absolut sista som händer i matchen så lyckas Falun få en frispark till höger om straffområdet. Allt trycks upp, även målvakten Patrik Carlgren.
Frisparken slås rätt in i folkhavet av spelare där Falu FK:s Mats Theander lyckas trycka in bollen i nät.

Strax därefter blåstes matchen av och den osannolika vändningen var ett faktum.
Som åskådare på plats har jag aldrig varit med om något liknande någonstans.

En av de två kamraterna jag var där med gick i 85:e. Hon var inte så nöjd med det beslutet efteråt.

Nöjda var inte heller Norrtäljeborna som hela matchen hörts sjunga och tjoa. Vad de ville uppnå med slagorden ”Falun har ingen tunnelbana!” förstår jag fortfarande inte, men nu kan de ju med hängande huvuden åka hem och njuta av den då istället för att gå på Norrtäljes matcher i division tre kommande säsong.

Igår spelade Falu FK första kvalmötet borta mot Örebro Syrianska. Man vann med 0-1 efter mål av lagkapten Linus Bolin och har nu ett mycket bra utgångsläge inför returen.
Nästa, och slutgiltigt avgörande, möte sker nu på lördag hemma på Kopparvallen klockan 14.00. Ta er gärna dit!

Själv åker jag hem till Götet i helgen och kommer bevittna IFK Göteborg mot IFK Norrköping hemma på Gamla Ullevi i allsvenskans sista omgång.

Väl mött!

Sportnotiser á la Björkman

- Landslaget spelade 62 usla minuter mot lilleputtnationen San Marino innan det slutligen rann iväg och slutade med trevliga siffror.
Ett sådant spel som visades upp innan Kim stänkte dit första målet duger dock inte i något som helst mästerskap och Hamrén måste ta sig i kragen då sådant kan kosta många värdefulla poäng.

- Sportbladets krönikör Robert Laul klagar i sin blogg på ungdomars språkbruk. Javisst, jag håller med, det är ofta under all kritik idag, men man ska inte kasta sten i glashus. Aftonbladet är inte direkt några förespråkare för ett korrekt språkbruk och främjare av korrekturläsning. Om de lade lika mycket tid på att läsa igenom sina egna texter innan de publicerade dem som de lade på att skriva ovettiga artiklar och komma på sensationsrubriker så skulle deras trovärdighet skjuta i höjden enormt.

- Hockeysäsongen har dragit igång på allvar och det är rörande att se allas engagemang efter den ofattbart tragiska incidenten i Ryssland. Det visar på att mänskligheten är så mycket större än man ibland tror när man läser om all skit som händer i världen. ”Människoliv är mer värda än lagtillhörighet” löd texten på den banderoll som Djurgården visade upp inför matchen mot HV 71. Det är stort.

- Falu BS FK tog andra segern på raken igår när Anders Limpars topplag Sollentuna United besegrades borta med 2-3. Hemmamötet i våras slutade med 0-2-seger till gästerna vilket givetvis gör denna seger ännu skönare.
Efter 19 omgångar ligger Falun näst sist med fem vinster, två oavgjorda och tolv förluster. Att klara kontraktet utan kval ser extremt svårt ut då man har sju poäng upp till säker mark med tre matcher kvar att spela. Att undvika den direkta nedflyttningsplats man nu ligger på och knipa kvalplatsen är dock ingen som helst omöjlighet då laget som nu har denna plats, BKV Norrtälje, endast har en mer inspelad poäng än Falun. Således lever hoppet i allra högsta grad om fortsatt spel i Division 2 Norra Svealand.

- Brage behåller ett fast grepp om den ena nedflyttningskvalplatsen i Superettan och har med en match mindre spelad fem poäng ner till nedflyttningsplacerade Västerås SK och endast sex poäng upp för att undvika kvalspel helt med sex matcher kvar att spela. Man har således allt i egna händer och ett bra utgångsläge för att hänga kvar i ettan ännu en säsong.

- Friidrotts-VM passerade ur svensk synpunkt relativt obemärkt. Den glansperiod vi upplevde för några år sedan dröjer nog igen är jag rädd, men vi ska inte underskatta de ungdomar som är på frammarsch. Jag tänker då inte minst på Angelica Bengtsson som kommer bli något riktigt stort om hon fortsätter utvecklas i samma takt som hittills varit fallet. Vad kan hända redan till OS i London nästa år?

—

Så, det får räcka som en liten snabb update av senaste tidens händelser i sportens värld. Är det något ni saknar får ni gärna höra av er. Jag kan såklart inte lova att jag skriver om det men jag läser allt och tar det under beaktande.

Ha det gött!

San Marino, come sta?

Flottracet i helgen var en intressant tillställning. Dessvärre var det inte som jag hade hoppats en massa egengjorda flottar och uppfinningsrika mackapärer utan endast en standardiserad gummibåt per deltagande klass som målats och pimpats. Lite synd, men motiveringen ska ha varit att det tidigare år hamnat diverse badkar och annat mojs på böljans botten vilket inte uppskattas av lokalbefolkningen..

Själva raceandet fungerade på så vis att olika klasser mötte varandra två och två och till slut stod följaktligen också två av alla dessa mot varandra i en avgörande final.
Finalen togs (om jag uppfattade det hela rätt) hem av en Borlängeklass. Dock var det ingen direkt kamp eftersom motståndarna från en av mina kära MKV-falanger tog sikte på att istället fjäska för övermas och överkulla. Ett vettigt initiativ på lång sikt ur poängsamlarsynpunkt för årets bästa nya klass, men naturligtvis inte ur sportsynpunkt gällande tävlingen.

Höjdpunkten denna dag utspelade sig emellertid inte ute på vattnet utan istället på land där ett krig mellan MKV Idrott och Sport Management pågick med varierande attacker hela eftermiddagen lång.
Verbala och fysiska salvor avfyrades och någon egentlig segrare gick inte att utse i denna rafflande batalj. Det enda som kan sägas säkert är att mången publik runtomkring fick underhållning så det räckte och blev över.

—

Förlusten mot Ungern i fredags kan inte beskrivas som annat än en orgie i försvarsmissar från svensk sida.
Flertalet gånger såg det defensiva arbetet ut att vara hämtat från en dålig skräckfilm snarare än Hamréns taktiska block och kulmen på det hela var givetvis det för Ungern vinnande målet i slutminuterna som kändes lika förödande som ett hjälmkrossarslag i nacken.
Wendt och Majstorovic såg lika aktiva ut som två cementgrisar och Granqvist stapplade likt en nackad höna och missade sitt markeringsarbete med nästan två meter.

Med ett försvar likt ovanstående är det svårt att minnas och glädjas åt det som faktiskt var bra i matchen. Förvisso var det inte mycket, men jag vill ändå peka på att vi faktiskt kom till hyfsade lägen att avsluta flertalet gånger.
Dessvärre har vi få riktiga måltjuvar i landslaget (en av de få vi har är Hysén) och med den uppställning som Hamrén igår valde syntes inga tecken på att det skulle bli en direkt målfest.
Visst, Zlatan är alltid Zlatan, men med understöd av Elmander i den släpande rollen blir Zlatan ofta rätt menlös. Elmander är heller ingen dribblingskonstnär, den starkaste spelaren i världen eller en avslutare av rang. Istället är han ganska bra på det mesta men inte superbra på något. En typiskt truppbreddare som inte bör vara given utan vara beredd att ta jobbet om folk går sönder, är trötta eller avstängda och göra det ganska bra.

Chippens vara eller inte vara kan diskuteras men med bakgrund av det han visade upp i träningsmatchen mot Ukraina så var det enligt mig givet att ge honom chansen i matchen mot Ungern, en chans som han också tog med råge. Jag säger absolut inte att han automatiskt är given efter insatsen mot Ungern men han förbättrade definitivt sina odds och verkar ha tagit alla tidigare petningar på rätt sätt.

På vänsterbacken har vi tre alternativ i dagsläget: Safari, Wendt och Martin Olsson.
Wendt är en skön kille och det är hedersamt att han stod upp för sina misstag men en spelare som sitter på bänken i Mönchengladbach ska i längden inte vara en startspelare (om inte alla andra alternativ är borta vill säga).
Safari gjorde ett misstag (det usla inkastet mot Holland i detta kval) som satt käppar i hans internationella karriär sedan dess. Efter Wendts insats finns alla chanser att Safari snart åter abonnerar på vänsterbacksplatsen då han är given och spelar regelbundet i belgiska Anderlecht.

Till sist har vi Martin Olsson, en spelare som i dagsläget är den som jag själv skulle sätta in som vänsterback.
Martin har sedan debuten i Blackburn 2007 spelat över 50 matcher i Premier League, både som vänsterback och vänstermittfältare, och är att betrakta som given i startelvan på endera vänsterposition.
Att inte en spelare som uppenbarligen håller Premier League-klass fått mer chanser än han hittills fått är en smärre gåta och jag vill inget hellre än att se honom få chansen som vänsterback i morgondagens kamp mot San Marino.

Matchen mot San Marino är en match som skall vinnas, något annat finns inte på kartan.
Det handlar inte om att underskatta San Marino, det handlar om fakta. Dels statistiska fakta och dels det faktum att Sveriges spelare kommer brinna som djuriska vildar efter den nesliga förlusten mot Ungern med vetskapen om att det nu är full fart framåt som gäller för att bättra på såväl poäng- som målskörd och kunna sluta som bästa grupptvåa när kvalet så småningom är färdigspelat.

Vore jag i Hamréns skor skulle jag ställa upp med följande elva baserat på de spelare som finns tillgängliga när detta skrivs:

Zlatan

Chippen    Toivonen    Larsson

Anders    Wernbloom

M. Olsson    J. Olsson    Granqvist    Lustig

Isaksson

Bänk:
Hansson (mv)
Hysén
Bajrami
Safari
Majstorovic
Kim
Elmander

Oavsett hur elvan ser ut imorgon förväntar vi oss nog alla minst 3-0 mot det gäng som förnedrades med hela 11-0 av Holland i fredags och nu ligger på den mindre smickrande totala målskillnaden 0 gjorda mål, 44 insläppta. Huva.

The code is the law!

Imorgon (lördag) klockan 13.00 är det flottrace på Bojsen Beach för de nya blåbären som håller på att sparkas in. Givetvis hoppas jag att alla ni som läser detta tar tillfället i akt och besöker denna unika tillställning som säkert inte kommer se sin like på ett bra tag.

Enligt fösare Martin Johansson har Morgondagens flottrace till synes simpla regler:

- Man paddlar en utstakad bana och det mesta är tillåtet, dock inte paddlar som ser ut som just paddlar

- Två pirater per flotte/båt

- Rom skall förtäras av de två piraterna

- Övermas/överkulla får icke blötas ner eller på annat sätt ifrågasättas

- Båten får föras fram på alla sätt (framifrån, bakifrån, överifrån, från sidan och självklart även underifrån för den riktigt simkunnige)

- Minst en pirat måste vara i båten vid målgång

- 10 poäng går oavkortat till vinnaren och pluspoäng kan även utdelas om något fabulöst inträffar

Jag som tvingats låsa in mig och kurera mig i en vecka p.g.a. förkylning och feber ser med glädje fram emot att komma ut och spana in ovanstående tillställning. MISSA INTE!

—

Slutligen: Ikväll är en viss viktig match för Sveriges fotbollslandslag mot Ungern i EM-kvalet. Det får ni inte heller missa.
Mer om den matchen när den är färdigspelad.

Plenty of fish in the sea

Det var ett bra tag sedan jag skrev. Ber om ursäkt för det, men ni vet mycket väl hur det är, ni är ju också studenter.
Man får uppsatser att arbeta på, saker utanför skolan som tar upp all annan ledig tid, partanden som leder till noll procent energi dagen efter.. ett helt vanligt leverne för oss helt enkelt.

Vad har då hänt i sportväg om man ska sammanfatta innan jag förmodligen blir än mer ouppdaterande och går på semester på allvar (är ju redan nu ledig egentligen)?

- Manchester United höll ut med en rasande överraskande offensiv i tio minuter mot FC Barcelona i Champions League-finalen, sen tog Barca över helt och körde över United resterande tid av matchen för att till sist stå som segrare med siffrorna 3-1. Grattis till detta önskar Björkman!

- Falu FK har börjat plocka lite poäng igen.

- Jag vann en rafflande minigolfrunda nere vid slussen där alla motståndare utom en försvann längs vägen ut i vegetation eller vattenhinder. På sista hålet låg jag tvåa, men efter en totalkollaps av min konkurrent seglade jag om och vann med ynka ett slag. Totalt var jag jämnast av alla och gick inte över fem slag någon gång. Antar att det gett åtminstone något att man spelade golf en gång i tidernas begynnelse.

- Beachvolley spelades nere vid Boysen Beach i halvstorm till ackompanjemang av misslyckat grillande. Men kul var det!

- Silly Season fortsätter att störa sportälskare med det ena löjliga ryktet efter det andra, främst från skittidningen man aldrig borde gå in på men råkar hamna på ändå..

- Boston Bruins vs. Vancouver Canucks ångar vidare in till sista och avgörande sjunde matchen i Stanley Cup-slutspelet.

- Handbollsherrarna är klara för EM (15-29 januari 2012) efter utskåpning av Montenegro med 39-28.

Detta ovan och mycket andra saker också naturligtvis. All sport tar ju inte semester bara för att vi studenter lämnar skolan för några månader.

För egen del så har jag sorg efter gårdagens ofattbara kraschlandning av IFK Göteborg mot Djurgården. Att jag var på plats första gången sen premiärförlusten gjorde inte direkt saken bättre. 0-4 och man undrar lite smått vad som pågår?

Mitt eget svar är först och främst samma som för exempelvis Arsenal: KÖP EN MÅLVAKT!

Nog om detta, sommaren är lång och förluster likt den jag just beskrev kommer blekna så småningom såväl för mig som för alla andra i liknande situationer. Tiden läker alla sår säger man ju som bekant, men jag skulle snarare omformulera det till att tiden omformar alla sår och gör dem mindre smärtsamma. För försvinner och läker helt, det gör de aldrig riktigt.

Med dessa små visdomsord önskar jag glad sommar! Kanske hörs vi snart igen, i annat fall hoppas jag ni är utomhus och njuter av årstiden istället för att lusläsa bloggar.

Ciao!

Den förhatliga silverpengen

Mitt hockeyintresse är som bekant inte av godaste vigör. Därför tog jag tag i saken och bänkade mig till sist med några vänner framför finalmatchen som skulle gå av stapeln i söndags kväll.
Eftersom turneringen uppenbarligen varit lyckad så långt tänkte jag att finalen mot rivalerna Finland, som också skördat framgångar i mästerskapet, inte kunde bli annat än en jämn och trevlig tillställning. Fel hade jag.

Till en början lät det lovande från kommentatorshåll. Den i fotbollssammanhang oduglige Niklas Holmgren funkade bra mycket bättre som hockeykommentator och hans sidekick Calle Johansson bredde på ordentligt med att Sverige skulle vinna denna final utan problem.

1-0 kom och jublen var stora hos oss i soffan. Men sen hände något.

1-1, Calle Johansson sa att det var lugnt.

1-2 snabbt därefter, men Calle Johansson verkade hamnat i förnekelse och lät fortsatt lika glad som om ingenting hade hänt.

1-3 och sen ramlade målen in i strid ström och Sverige rasade ihop som en säck kvarglömda gurkor. Calle påpekade att mycket tid återstod.

Först vid 1-5 började Calle Johansson låta ett uns uppgiven. Vad var det med karln denna kväll? Eftersom jag inte sett de andra matcherna vet jag ju inte hur han brukar vara, men att han skulle vara någon slags expert förstod till och med jag som mindre hockeykunnig att det lyckades han inte med någonstans denna match.

Slutresultatet 1-6 är för mig en bedrövlig siffra. Speciellt med tanke på att det fram till 1-1 såg ut att vara en jämn match och inga tecken på att en katastrof ens var i närheten. Hur Sverige kunde rasa ihop så fullständigt får ni gärna ge synpunkter på. För egen del känns det bara typiskt svenskt att stå på mållinjen och sedan falla pladask..

Det är alltid lika svårt att se ett silver som något positivt i dessa lägen, men vi är trots allt näst bäst i en turnering, inte någon flopp som slutat sist i sin grupp.
Så tack ändå för silverpengen och må detta unga lag stå på sig än bättre i framtiden!

Faluns idrottsliv sprudlar och ler

En sprudlande vår-/försommardag i maj väcktes denna bloggs skribent av ett telefonsamtal. Klockan var runt halv elva och mannen som ringde påminde skribenten om den innebandyturnering som skulle äga rum mellan klockan 11.00 och 16.00 samma dag.

Efter en stunds tvekan, då skribenten var förklarligt seg och trött sedan alkoholmässiga aktiviteter sent kvällen innan på Kåren, så gav han med sig och stapplade upp ur sängen..

Så började dagen för mig igår, en ledig lördag som kunde blivit som så många andra när man varit ute och förlustat sig kvällen före. Dock var det någon form av lojalitet inombords som hörde orden ”Jag kommer upp och tittar imorrn!” (uttalat på Kåren till några av de vänner som skulle delta) ringa svagt i fjärran. Detta plus att det kanske faktiskt kunde vara skönt att göra något annat för en gångs skull än att ta ytterligare en dag i tentaveckans tecken med instängdhet och latmaskerier.

Snabbt var man färdig och tog sig, med tre andra kursare, upp till Lugnets B-hall där internturneringen (för studenter, kåransvariga etc.) ägde rum.
Matcher avlöp i snabb följd och för en betraktare av det hela så måste sägas att det från många deltagares sida inte var tu tal om att spela av det hela som en plojturnering utan istället verkligen satsa i dueller och låta svordomar hagla när det inte gick vägen. Många glada leenden syntes dock också så det blev ändå en hyfsad balans.

Maria Pettersson

Efter matintag begav vi oss i gänget vidare till Kopparvallen för att spana in Falu FK som tog emot Sollentuna United. Värt att notera här som en liten oväntad bonus som varken undertecknad eller övriga hade koll på var att Anders Limpar, vars namn till vår gläjde kunde tydas i matchprogrammet, numera är assisterande tränare i United.

Från en liten undangömd läktare på älvsidan om planen kunde vi i det gassande solskenet se ett Falu FK som inledde trevande och direkt åkte på ett mål i baken efter diverse tabbar och dålig kommunikation i försvaret. Även om FK spelade upp sig så var det i slutänden inget snack om att bortasegern var rättvis när det hela var över och resultatet 0-2 var ett faktum.
Falu FK har nu lite att fundera på till nästa match efter bara tre inspelade poäng på fyra omgångar.

Som sammanfattning av dagen kan jag bara säga att man fått uppleva lokal idrott när den är som bäst, med skönt folk och härligt väder, även om det självklart hade känts ännu finare med en seger mot Sollentuna..

Resan till Liverpool

Det dröjde lite med ledighet och annat som kom emellan till detta inlägg, men resan till Liverpool var i vilket fall en skön upplevelse!

För mig som aldrig sett en Premier League-match på plats så var det självfallet något man såg fram emot, en oskuld som skulle tas. Dock håller jag vare sig på Everton eller Blackburn (vilket mina resekamrater gjorde Fredrik-Everton och Peter-Blackburn) så i första hand var denna resa faktiskt inte sportfokuserad för mig. Jag ville helt enkelt bara komma till England igen och njuta av priser, öl och kultur.

Vi bokade alla saker separat, alltså ingen färdig paketresa, flyg med Ryan Air mellan Skavsta-John Lennon Airport och boende på det lilla hostelet ”The Old Dairy”. Inget att klaga på, mer än att mina öron inte uppskattar tryckförändringarna vid dykning och landning.

Matchdagen, lördagen 16:e april, inleddes med att leta sig fram till arenan, lokalisera biljettkontoret samt äta frukost på ett café mittemot hela komplexet.
Så småningom tog vi oss in på Goodison Park, sänkte lite öl och placerade bakarna på våra sittplatser.
Arenan var inte jätteimponerande rent utseendemässigt, men kändes ändå fräsch, hyfsat nymålad och gav en känsla av gemyt.

Själva matchen var ingen höjdare i sig. Det kändes definitivt inte som att man satt och såg på världen bästa liga. Everton försökte stundtals medan Blackburn inte gjorde mycket väsen av sig.
Evertonpubliken var dessutom under all kritik och vaknade inte till liv förrän målen, 1-0 och 2-0 (slutresultatet) gjordes. Blackburnfansen däremot var en tapper skara som hördes flertalet gånger. Heder åt det.
Det kan låta hårt, men jag saknade mest stämningen på Gamla Ullevi, hur undermåligt än spelet ofta kan vara i Allsvenskan.
I vilket fall var det en grej att bocka av från listan över saker man vill ha gjort i livet. Nu representerar ju inte denna match alla PL-matcher som spelas och det blev ju trots allt två mål så jag ska inte klaga alltför mycket. Men som sagt, Evertons publik: skäms!

Efter matchen drog vi vidare till en pub och kollade City-United, därefter till ytterligare en pub och kollade Real-Barca. Dagen efter gick också delvis i fotbollens tecken då vi bl.a. på en annan pub spanade in Pool-Gunners.

Kort sammanfattat var resan helt klart värd, trots att matchen kunde varit bättre. England är alltid värt att besöka. Vill ni läsa mer om andra saker i resan som inte nödvändigtvis är sportrelaterade kan ni ta en titt här.

—

Ang. att skriva om hockey så kommer jag försöka att ha lite koll på VM som spelas snart. Mina hockeykunskaper och mitt hockeyintresse är fortfarande under uppbyggnad och kommer att utökas med tiden. Än så länge har jag endast sett tre matcher i livet, en med Frölunda i Skandinavium för många år sedan, en med Falun vs. Surahammar i höstas samt Mora vs. Leksand nu i våras. Det kommer, men ni får ha tålamod med mig så länge.

—

Glöm för övrigt inte att ta en titt på konståknings-VM som just i dessa dagar pågår där i skrivande stund VM-debuterande svenskan Joshi Helgesson (bara förnamnet luktar väl succé på något sätt?) presterat väl i korta programmet och tagit sig till final. Även storasyster Viktoria Helgesson tog sig vidare, dock inte med lika bra genomförande som sin syster.

Ut i solen och glassa nu med er, väl mött längre fram!

Välkommen till allsvenskan!

Har skjutit upp detta inlägg alltför länge nu. Delvis kan jag skylla på att jag varit sjuk i nästan en vecka, men sen har det bara inte blivit av. Får bli bättring. Ska så snart som möjligt efter helgen skriva om resan som då gjorts till Liverpool. Men mer om det då!

I detta inlägg tänkte jag behandla en liten fotbollsallsvensk genomgång nu när ligan kommit igång. Jag lovade herr Sinander i klassen att inte basera tipset på hur det redan ser ut efter de två första omgångarna. Därför tippade jag en tabell redan innan allt drog igång. Resultatet blev följande:

1    Elfsborg
2    IFK Göteborg
3    Helsingborg
4    Malmö FF
5    Örebro
6    AIK
7    Kalmar FF
8    Häcken
9    Djurgården
10  GAIS
11  Mjällby
12  IFK Norrköping
13  Trelleborg
14  Gefle
15  Syrianska
16  Halmstad

I skrivande stund har jag ett lag, Häcken, på ”rätt” plats efter de två spelade allsvenska omgångarna. Två omgångar i allsvenskan säger dock lika mycket som politikers vallöften, det vill säga inte så mycket.

Att jag tror på vinst för Elfsborg är helt enkelt för att de setts som favoriter flertalet gånger och ändå inte lyckats återupprepa vinsten från -06 trots väldigt starka trupper. I år är de lite nedskrivna, vilket bör tala för dem. Truppen ser dessutom ännu bättre ut än föregående år. Misslyckas de igen lär dock tränare Haglund få sparken.

Göteborg som tvåa? Visst skulle jag med hjärtat vilja tippa dem etta, men det känns ärligt talat inte realistiskt. Spelarmaterialet finns, men lagets spelidé verkar inte gå hem. Tränare Olsson var ifrågasatt redan förra året och händer inget mirakulöst snart lär han få lämna i förtid trots utgående kontrakt. Hamnar även tränarbiten på plats kommer IFK skjuta i höjden och få ny energi.

HIF kommer förlora åtminstone en av sina toppspelare (Jönsson, Gerndt) till sommaren och lär inte vara med lika bra i år som förra året, men självklart ändå tillhöra toppen. Starkt trupp i övrigt.

Malmö kan förvisso vinna igen, men att försvara en allsvensk seger är inte riktigt det lättaste som finns nuförtiden som vi märkt. Snurret kring tränarfrågan och samtida CL-spel lär också påverka.

Örebro är inte längre något tråkigt mittenlag utan en seriös toppkandidat att ta på allvar. Skulle vilja benämna dem som årets joker och om precis alla delar stämmer kan de ta en sensationell allsvensk seger. Dock tror jag inte på detta fullt ut utan istället att de kommer vara ojämnare än förra året och till sist hamna först femma.

AIK, segraren från år 2009 som enligt den bästa kommentaren jag läste om saken ”seglade upp som ett stabilt mittengäng när alla andra köptes upp eller gick sönder”, satsar i år relativt ungt på flera positioner. Ett projekt jag tror nye tränare Alm kommer lyckas bra med på sikt, men i år resulterar det i att man inte kan sikta på toppen igen utan främst utvecklingen och byggandet för kommande tider. Alla fans lär inte se det långa perspektivet och låta kritiken växa, men tanken är ytterst god.

Kalmar är numera ett av Sveriges storlag på allvar och med den nya arenan i ryggen har man inget att frukta en lång tid framöver. Sedan segern 2008 har det dock inte hänt så mycket i övrigt och ambitionerna tycks ha stannat av lite, undantaget arenan. Viljan måste finnas mer närvarande i år om man ska kunna få ut det yttersta av sin klart godkända trupp.

Häcken fortsätter att vara allsvenskans luringlag som man aldrig vet riktigt var man har. Det är äntligen slut på jojoåkandet mellan högsta divisionen och superettan och det enda som saknas är en ordentlig arena. Ambitionen är det inget fel på och man är inte rädd för något lag.

DIF håller fortfarande på och hämtar sig efter de senaste ostabila åren. I år kommer inte nedflyttningen vara nära, men man kommer inte heller kunna sikta på några högre placeringar. Typiskt mittengäng i utvecklandefas.

GAIS ser jag som lite liknande DIF. Och med de anfallande krafter som hämtats in känns inte risken för bottenträsk nära överhängande. Mitten känns mest realistisk.

Mjällbys debutsäsong var imponerande, men i år kommer det beryktat svårare andra året när andra lag inte kommer att underskatta de forna nykomlingarna på samma sätt. Tongivande spelare har försvunnit och inte ersatts med fullt lika dugliga ersättare, så en placering på nedre halvan känns sammantaget troligare än övre.

Norrköpings förra sejour var ett katastrofalt misslyckande med tanke på spelarna man hade till sitt förfogande. Denna gång är knappast övermodet lika högt och man har en spännande mix av spelare. Sannolikheten att de stannar denna gång är bra mycket högre än att de rasar ur. En såpass stor förening som Norrköping hör hemma i allsvenskan och nu gäller det att även de själva inser detta och befäster sin plats.

Förra året lyckades tränare Prahl på något magiskt sätt spela det osannolikt skadedrabbade glaslirarlaget TFF till en sensationell femteplats. I år kan det lika gärna bli fågel som fisk. Likt Häcken ett lurigt och svårbedömt lag, men även här kan man som i Mjällbys fall nu råka ut för att man inte underskattas på samma sätt. Skadorna i år lär inte vara lika sanslöst många, men en sådan säsong som förra året gör man inte år efter år. Prahls magiska krafter i all ära, men i år tror jag det är slut på lyckan och nära kvalstrecket känns fullt realistiskt.

Även Pelle Olsson i Gefle besitter kunskap om trollkonster, dock har han ännu större sådana än Tom Prahl. Räddar Gefle år efter år med billiga värvningar och taktiska finesser. Var nära att åka ut förra året men landade till slut på kvalplats och vann mot Giffarna där. Även i år lär Gefle hamna där då truppen ser i stort sett likadan ut. Svårare än så ser jag inte att det är. Men åka ut? Det går inte. Inte så länge Pelle sitter kvar med trollspöt.

Syrianska kan vara ett av de lagen som övervärderas mest inför sin debutsäsong i allsvenskan. Det talas mycket om att man gjort storvärvningar i Arneng och Touma, att Barsom och Ijeh är klasspelare. Sanning med stor modifikation säger jag. Arneng var slö redan i Djurgården och han har knappast blivit ett äss under tiden i Norge. Touma är även han på nedgång. Barsom och Ijeh höll i superettan, men i allsvenskan lär man inte alls hänga med längre på samma sätt. Starkaste posten i Syrianska är målvakten Dwayne Miller som är landslagsman för Jamaica. Han kommer få jobba hårt i år om Syrianska ska ha chansen att hänga sig kvar, men nedflyttning känns i mina ögon väldigt troligt.

Laget som kommer att rasa ur med buller och brak är förmodligen Halmstads BK. För varje år som gått har de bara blivit sämre och sämre, nyckelspelare äldre och äldre och de talangfulla ynglingar som finns är lätträknade (Marcus Olsson t.ex.). Nye tränare ”Pep” Ruiz har förvisso hämtat in en målvakt från Spanien som jag tror kan fungera, men de övriga spanskimporterna kommer nog snarare hamna på floppsidan och i övrigt ser laget tunt ut. HBK har varit nära gränsen, men på rätt sida, länge. Nu är det dock nog slut på sötebrödsdagarna i allsvenskan tyvärr.

Sådär! Det var mitt tips. Imorrn drar jag till Liverpool som sagt. Där blir det Everton-Blackburn på Goodison Park. Ha en trevlig helg!

Sverige imponerar inte

Sveriges EM-kvalmatch mot Moldavien tidigare i veckan var en tillställning som jag förväntade att Sverige skulle tuta och köra i och ta hem komfortabelt med en sisådär 3-0. Dessvärre delade inte Hamréns manskap denna inställning till fullo.

Visst, glimtvis glänste anfallsspelet, inte minst under matchens inledande minuter, men stora delar av matchen bestod av överraskande trögt spel och darrigt försvar. Försvarsbiten går att skylla på att försvaret inte var särskilt samspelt, men att det i övrigt gick såpass trögt var ytterst irriterande.

Vi vann matchen, tre bärgade poäng, men det var inte genom skönspel utan snarare genom några få inslag av jävlar anamma och tur där båda målen (Lustig 1-0, Seb Larsson 2-0) gick via moldaviska försvarare. Detta taffliga uppförande går an mot motstånd som Moldavien men mot större motstånd krävs mycket mer än så..

..att Moldavien dessutom gjorde matchens snyggaste mål genom sin 2-1-reducering säger bara det en del..

Trots detta har jag fortsatt större hopp under Hamréns ledning än jag haft under Lagerbäcks ledning som ensam förbundskapten (när Tommy var med fanns inget större att klaga på).
Vi måste dock bättra på vår målskillnad väsentligt och framför allt inte underskatta finnarna..

Mot EM!

Och ja..  Zlatans straff behöver jag knappt nämna hur usel den var. Mitt på i princip. Snälla nå’n.. Jag som är högerfotad hade slagit den bättre med VÄNSTERN. Och då är jag ändå inte direkt en fotbollsvirtuos..

Bibeln

Ja, ”Fotbollsbibeln” alltså som Sportbladet kallar den, äntligen är den ute!

Äntligen? Tycker inte Björkman att Aftonbladet i regel är en tidning som skriver väldigt mycket dynga? Jovisst, absolut, men alternativen till bilaga inför Allsvenskan är inte överväldigande många.
GT/Expressen har också en bilaga, men den är inte lika heltäckande insåg jag efter en snabb bläddring (jo, det är faktiskt helt okej att bläddra utan att köpa om det är i jämförande syfte). Speciellt att GT/Expressens bilaga inte är speciellt detaljerad när det gäller att behandla Superettan.

Mitt mål är inte att sitta här och tala varmt om Aftonbladet för, som sagt, jag tycker i regel att det är en tidning som, trots att den ska vara ”ledande” i vårt avlånga land, innehåller skräpjournalistik så att det stinker om det. En gång i tiden gillade jag Aftonbladet, men nuförtiden tar jag varenda artikel de skriver med en nypa salt. Det är inte direkt ett tecken på tilltro till en tidning..

I vilket fall köpte jag deras bilaga. En gång, inför VM 2006, har jag köpt båda tidningarnas bilagor, men det är ganska overkill. Välj en, det mesta brukar trots allt täckas. För min del är det främst de (hyfsat, saker kan ju hända efter pressläggning) färdiga trupperna jag vill kunna sitta och bläddra bland när jag framåt vår- och sommarkanten går ut på balkongen, knäcker en kall öl och bara njuter av sol och bibelstudier.

—

Och ni som undrar varför jag inte kommit med någon som helst rapportering gällande en viss världscup i skidor som ägde rum här i Falun: Det hade jag gärna gjort om jag antingen varit på plats eller följt det hela från annat håll. Dessvärre var jag bortrest hem till Götet över helgen och upptagen med att umgås med familj och dylikt. Man kan inte hinna med allt här i världen. Hoppas inte detta får er att vässa pilspetsarna och ta sikte på min hjässa.

Väl mött under resten av våren som äntligen gjort sitt intåg!

Tillbakablickar x2

Herr Björkman sitter med fortsatt tentapress. Denna gång i kursen Idrott och Medier, en kurs som behandlat saker som krishantering i fråga om att bemöta media bl.a. och imorgon (eller idag om man så vill, torsdag) skall workshop has i ämnet. Rykten säger att vi ska leka presskonferens där en del av krishanteringen ska vara inblandat. We’ll see how it all goes down. Först ska jag skriva detta inlägg och sedan göra en fråga på tentan.

—

I Mora började andra helgen som arbetande i presscentret föga aktivt. Den elev som utsetts till någon form av ledare för oss andra hade satt mig och ingen mer som någon sorts standby hela första dagen, fredagen. ”Jaha?” tänkte jag och satt i princip i ett rum för mig själv, stirrade in i en vägg och funderade ungefär på meningen med livet.
Efter ett tag tröttnade jag av uppenbara själ på detta och började hjälpa till med saker ändå och struntade i min standby-roll.

Lördagen började lite drygt med väckning halv sju och slöande i fikarummet till klockan 14 för att sedan åter tvingas samla namnunderskrifter, men slutade ganska behagligt med kebab och någon öl framför TV:n på kvällen. Lite arbetande i presscentret hanns också med. Blåbärsloppet gick denna dag, men hetsen var inte direkt överväldigande bland journalisterna.

Så kom då söndagen, dagen med stort V som i Vasaloppet. Samma tidiga uppstigningstid men arbetet började redan 10 och denna dag enbart i presscentret i olika roller. Absolut givande och rekommenderat att prova på någon gång i livet om man är aspirerande informatörer som jag och mina compadres är.
Vasaloppet vanns som ni alla vid det här laget vet av fjolårssegraren Jörgen Brinck (03:51:51) trots en bruten stav under en hyfsad sträcka i loppet. För mig som mindre insatt i skidvärlden slängde jag en gissning på Jerry Ahrlin (3:a efter 03:51:56) efter att ha läst på ett lite, litet uns. Ett tips som såg rätt bra ut ett tag, men inte höll i längden.
Bland damerna var Jenny Hansson först över mållinjen på tiden 04:25:30.

För övrigt..

..var det imponerande att Sportbladets Robert Laul tog sig i mål

..var vädret var strålande

..insåg en Björkman som aldrig sett en Vasaloppsstart tidigare att det är rätt maffigt att se det hela på TV-skärmen. Förde tankarna till en gammal stridshär som stod redo att anfalla och sedan gjorde det.

—

Nu över till Champions League där åttondelsfinalerna nu är spelade! Dags att jämföra mina tips tidigare i denna blogg med hur det faktiskt gick:

Milan-Tottenham
Björkmans Tips: Tottenham
Facit: Tottenham vidare efter 0-1 borta och 0-0 hemma.

FC Köpenhamn-Chelsea
Björkmans Tips: Chelsea
Facit: Chelsea vidare efter 0-2 borta och 0-0 hemma

Inter-Bayern München
Björkmans Tips: Bayern
Facit: Inter vidare efter 0-1 hemma och 3-2 borta

Arsenal-Barcelona
Björkmans Tips: Barcelona
Facit: Barcelona vidare efter 2-1 borta och 3-1 hemma

Lyon-Real Madrid
Björkmans Tips: Real Madrid
Facit: Real Madrid vidare efter 1-1 borta och 3-0 hemma

Marseille-Manchester United
Björkmans Tips: Manchester United
Facit: Manchester United vidare efter 0-0 borta och 2-1 hemma

Valencia-Schalke 04
Björkmans Tips: Schalke 04
Facit: Schalke 04 vidare efter 1-1 borta och 3-1 hemma

Shakhtar Donetsk-Roma
Björkmans Tips: Roma
Facit: Shakhtar Donetsk vidare efter 2-3 borta och 3-0 hemma

Sammanfattningsvis får man väl säga att det är godkänd tippning ändå, 6/8.

Mest överraskande: Romas totala sönderfall
Störst besvikelse: Milans svaga anfall och Zlatans blekhet

Tippning av kvartarna får ske vid senare tillfälle. Till dess får ni ha det bra och med nedanstående video förundras över hur Bayern, trots ett mål med sig från bortamötet och alla ytterligare chanser i returmötet, ändå inte lyckades gå vidare:

Bayern Munchen v Inter Milan by wcphenix