KelenPublicerad 27 april 2011 20:38
Arbetar FI med mansfrågor?
DEBATT: Arbetar FI med mansfrågor?
FI vill gärna få oss att tro att de kämpar för männens rättigheter. Men hur är det egentligen med den saken? De vill slå både facket och marknaden om löner ur spel genom ett nationellt lönecentrum. De ignorerar pojkars skolgång och nämner aldrig mäns rätt i barnfrågor. Är FI egentligen en fackförening för kvinnor?
När jämställdhetsdebatten kommer på tal är det mycket enkelt att förföras av fraser om lika rättigheter, så som det gamla slagordet ”lika lön för lika arbete”; även jag var en gång i tiden förförd av dessa ord. Miljongranskningen från fd. JÄMO visade dock att endast en dryg procent av kvinnorna hade en oförklarligt låg lön. Om man går in på Feministiskt Initiativs hemsida idag kan man se att även dem har övergett denna paroll. FI har dock gjort en minimal förändring i sin formulering som gör all skillnad i världen: ”Lika lön för likvärdigt arbete”. FI hävdar alltså fortfarande att kvinnligt arbete nedvärderas i förhållande till männens – trots resultatet från Miljongranskningen – och om detta kan man läsa på deras sida För en feministisk politik.
Men vad innebär denna förändring egentligen? Likvärdigt innebär inte ”samma” utan har innebörden att man värderar en viss handling lika mycket som en helt annan handling. FI säger också att ”För detta krävs en nationell arbetsvärdering som förmår jämföra arbetsuppgifter över gränserna för olika sektorer och över den stora könsbarriären på arbetsmarknaden”. FI verkar inte ha gjort upp med sitt kommunistiska förflutna (en politisk ideologi som feminismen för övrigt är sprungen ur), och vill här att staten ska bestämma vilka löner som delas ut och på så vis sätta både marknaden och facken ur spel. FI anser således inte att kvinnor är kapabla att förhandla om sin egen lön. När frångick FI sina tankar om den starka kvinnan som inte behöver en man? Kvinnor kan alltså enligt FI inte öka värdet på sitt eget jobb utan hjälp från pappa staten. Eller är det mamma staten numera?
Manliga uppoffringar ska alltså, i andemening nedvärderas enligt FI. Gången kommer att bli att man tittar på manliga yrken på ytan, och bedömer att yrket inte förtjänar så bra betalt i förhållande till ett snarlikt kvinnligt yrke. Vad man då glömmer bort är att manligt dominerande yrken har större risker med sig, är en del av den privata sektorn och/eller kräver stora uppoffringar. Feminister à la FI, vill gärna blunda för det faktum att männen i styrelserummet har offrat tid med sin familj för att vara i den position de är i nu. De blundar mer än gärna för alla timmar som en ung kille lägger på att bara sparka en fotboll mot en vägg för att en dag komma med i fotbollslandslaget. De vill inte se den uppoffring som görs i form av hälsa och ibland även liv.
Det är en omöjlighet att jämföra två yrken mot varandra, försök gärna själv att mäta vartenda lite detalj i varje jobb som kan påverka jobbet. Du kan inte ens jämföra två manliga eller två kvinnliga yrken mot varandra. Det är en omöjlig uppgift, punkt. Hur jämför du soldatens yrke mot livet på en oljerigg? Eller sjuksköterskans yrke mot städerskans? Eller varför inte en städerskas yrke mot vaktmästarens?
Men om en man börjar invända mot feminismens skeva världsbild och hävdar att rörelsen är en fackförening för kvinnor, så får han ofta höra att feminismen står upp för männen också, eller värre – att han är en kvinnohatare. Detta trots att han väljer att kritisera en politisk ideologi, inte en sanning. Vi ska nu undersöka om detta påstående stämmer; står feministerna upp för den manliga halvan av befolkningen också? För även om inte FI representerar hela den feministiska rörelsen så hör du sällan eller aldrig någon feminist stå upp för mäns rätt att inte bli tvingade ut i krig eller pojkars rätt till en värdig skolgång.
Om man så går in på FI:s hemsida ytterligare en gång, och tittar under Utbildning, så lyser pojkars problem med sin frånvaro. Ingenstans nämns det att pojkar, genom hela grundskolan och gymnasietiden har lägre betyg än flickorna. Bilden av att pojkar blir diskriminerade i skolan stärks ju djupare man studerar skolans arbetsmetoder och läroplan. Ingenstans hos FI nämns heller att flickor fortfarande får en massa hjälp från kommunen och skolan, något som pojkar systematiskt utesluts ifrån. Flickor och kvinnor kan vända sig till tjej- och kvinnojourer om de blivit utsatta för övergrepp. Kvinnor erbjuds mer statliga bidrag än män och Malmö har planer på att bygga en idrottsanläggning bara för tjejer och kvinnor.
Nämnas bör att det finns enstaka pojk- och mansjourer, men dessa får endast bidrag om de behandlar mäns våld mot kvinnor, inte våldsutsatta män – vilket i realiteten endast gör dem till en underorganisation till ROKS. Staten och samhället blundar således för mäns lidande. För detta kan man till stor del tacka feministlobbyn, som har varit synnerligen effektiva i att sprida sin världsbild.
FI ställer sig inte bakom pojkars skolgång alls. Men vem står då upp för de pojkar som inte klarar av skolan? Vilket parti driver att pojkar ska ha rätt till samma utbildning som flickor, i en värld där skolan kontinuerligt anpassar sig till flickors förutsättningar i så väl läroplan som nationella prov? För om du tror att skolan ger samma utbildning till flickor och pojkar så kan du kolla på statistiken och vetenskapen som tydligt visar att skolan som vi har idag är utformad för flickor och kvinnor. En sak kan åtminstone konstateras, att vänder man sig till FI med dessa frågor så har man kommit fel.
Slutsats: det är inte försvarbart av feministiska organisationer så som FI att hävda att de står upp för männens rättigheter när det är tydligt att de inte ens har satt sig in i mäns och pojkars situationer och omständigheter. Om feministiska organisationer ska tas seriöst måste de vara konsekventa; antingen väljer de att kämpa för mäns och pojkars rättigheter eller så erkänner de sig som en fackförening för kvinnor. Vill ni veta mer om mansfrågor så kan jag rekommendera Mansnätverket på www.mansnatvarket.se
DAVID HOLMAN
Svar från Feministiskt initiativs talespersoner
Det handlar om att se och vilja förändra
Under rubriken ”Arbetar Fi med mansfrågor?” angriper skribenten Feministiskt initiativs politik. Vi diskuterar gärna vår politik och här är vårt svar.
Hos Statistiska centralbyrån kan man läsa hur det står till med jämställdheten i landet. Där finns statistik som talar om att kvinnor tjänar 84 % av männens lön, och det är baserat utifrån heltidslön. Där står också att kvinnor i större utsträckning arbetar deltid. Då kan skribenten själv räkna ut vad den egentliga genomsnittslönen för en kvinna blir jämfört med en mans lön. Fakta är att kvinnor tjänar i genomsnitt 4 700 kronor mindre i månaden än män på en heltidstjänst. De som arbetar inom kvinnodominerade områden som vård och skola har lägre lön än de som jobbar i mansdominerade industrisektorer. Kvinnors lönearbete värderas helt enkelt lägre än mäns. Att kvinnor tjänar mindre än männen gör i förlängningen att kvinnor får mindre i pension. Så ser verkligheten ut.
Vi vill inrätta en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. Medlingsinstitutet som är statens part in i löneförhandlingarna går idag efter att industrin ska vara löneledande. Vi menar att uppdraget behöver ändras så att jämställda löner prioriteras före institutets andra uppdrag. Upplysningsvis kan vi berätta för skribenten att de flesta fackförbund är med oss i frågan om hur lönediskrimineringen ser ut och de menar att staten måste gå in med direktiv för att komma till bukt med diskrimineringen. Vi har ett förslag.
Kvinnor utgör hälften av befolkningen, men i styrelserummet är det fortfarande lås och bom för kvinnor att komma in. Hur mycket kvinnor än studerar når hon aldrig riktigt till toppen. Så ser fakta ut. Du kan läsa Folksams jämställdhetsindex från 2010, där står bland mycket annat att ”även om antalet män i svenska börsbolag skulle halveras så är det fortfarande fler män än nuvarande antal kvinnor. I styrelserna är 80 procent män och för ledningsgrupperna är motsvarande siffra över 85 procent. Kvinnor som är ordförande eller VD är näst intill obefintliga.” Att det ser ut så är att det fortfarande finns en social förväntan på att kvinnor ska ta hand om sina familjer samtidigt som de gör karriär, motsvarande krav ställs inte på män. Den sociala förväntningen speglar sig också i kvinnors löner. Skribenten pratar om att tjejer i skolan presterar bättre men trots det ser det ut så här. Varför?
En sak som vi tror att vi delar med skribenten är mäns rättighet att vara med sina barn. Idag behöver många kvinnor med små barn gå ner i arbetstid och inkomst för att få vardagen att gå ihop. Samtidigt arbetar män med små barn fler timmar än någon annan grupp i samhället. Det är dags för män att stå emot arbetslivets krav och fullt ut kräva sin del av föräldraansvaret. Det vinner alla på i längden. Arbetsgivares föreställningar om att kvinnors insatser på arbetsplatsen minskar när de får barn gör att kvinnor får lägre lön och sämre anställningsvillkor redan vid anställningen. Genom att individualisera föräldraförsäkringen strävar vi efter att förebygga förutfattade meningar om föräldraskap som något knutet enbart till kvinnor och på så sätt få en rättvisare arbetsfördelning mellan lönearbete och obetalt arbete i hemmet. En individualiserad föräldraförsäkring är ett första steg mot en rättvisare arbetsdelning både i arbetslivet och hemma.
Att pojkar har lägre betyg än flickorna har forskningen konstaterat sedan 1949[1]. Vi delar givetvis skribentens analys av att män och kvinnor diskrimineras i skolan men ser också att det sker utifrån stereotypa föreställningar kring manligt och kvinnligt. Det är bland annat därför vi vill verka för att alla kommuner ska erbjuda lärare fortbildning i genus- och antirasistisk pedagogik och kontinuerlig vidareutbildning på dessa områden. Genom att problematisera normerna kring manligt och kvinnligt kan vi komma till rätta med de destruktiva manlighetsideal som gör att pojkar inte presterar bättre i skolan. Så sent som i höstas konstaterade SOU 2010:51 att en anledning till pojkars svagare resultat i skolan är just en antipluggkultur som är kopplad tills mansnormen. Att män inte skulle få hjälp från kommun och skola är också något som inte heller är helt sant. Den största forskningen på unga med svårigheter i skolan sker just på pojkar och det är snarare så att det är tjejerna som kommer i kläm och inte får tillräckligt tidigt stöd i den grad som pojkar får utifrån elevernas individuella svårigheter.
Fi tycker inte att det räcker med att endast fokusera på brottsofferjourerna utan vi måste se till att också arbeta förebyggande emot mäns våld. 90 % av allt våld i samhället begås av män och det är viktigt att vi belyser de patriarkala strukturer som gör att män brukar våld. Vi anser att arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ska bedrivas systematiskt och långsiktigt och att de ekonomiska insatser som staten gör bör stå i relation till de faktiska kostnader den här typen av brott medför. Alla åtgärder som syftar till att förebygga och motverka mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer och till att skydda och hjälpa dem som riskerar att utsättas måste utgå från ett brottsofferperspektiv.
Feminismen handlar om att se och vilja förändra maktstrukturer och ojämlikhet i samhället och i världen. Feministiskt initiativ arbetar för mänskliga rättigheter och mot alla former av diskriminering. Vi vill förändra de ojämlika strukturerna i samhället som tilldelar oss olika mycket makt och förutsättningar utifrån bland annat kön, klass, sexualitet, etnicitet och funktionalitet. Det gäller även män.
Stina Svensson, Carl Emanuelsson och Sissela Nordling Blanco,
talespersoner för Feministiskt initiativ
Vad tycker du? Var med och tyck till nere i kommentarsfältet!
Pingback: Replik till Aktivarum | Toofan Salehpour