Det var en härlig vinst igår och en härlig stämning på läktarna. Jag var på plats på Råsunda för att se stjärnor som Zlatan och Toivonen bland annat. Inför matchstart var det bra drag på publiken då man fick höra ”In med bollen i mål” utan någon bakgrundsmusik, bara sång från publiken. Det var mäktigt!

Matchen började trevande för Sverige där ungrarna stängde igen våra uppspel på mittplan så det blev mest spel i backlinjen. Ibland drällde våra kära backar med bollen så det uppstod några farliga lägen för ungrarna . Det kunde ha varit så att Ungern fått in både ett eller två mål på grund av det.

Sverige var i alla fall inte helt ofarliga i första halvlek trots trevande spel. Zlatan hade två jättemöjligheter i första halvlek, båda med öppet mål så det var bara att raka in dem, men Zlatan missade. Bajrami hade också ett bra läge men missade även han.  Det blev till och med så illa att Sverige blev tvungna att göra ett tidigt byte en dryg halvtimme in i matchen då Anders Svensson fick utgå på grund av en lårskada. In kom Kim Källström och fick den speltid han så länge velat ha.

I halvtid fick Isaksson utgå på grund av en ljumskskada och in kom istället FC Köpenhamn- målvakten, Johan Wiland. Det kan vara så att Isaksson missar nästa match mot San Marino på tisdag som spelas i Malmö.

I andra halvlek vände Sverige på steken. Sverige inledde piggt. Det avvaktande och tröga anfallspelet i första halvlek hade förvandlats till ett snabbt och fantasirikt passningsspel. Sverige släppte bollen fortare och fick på så sätt bättre snurr på Ungern. De fina vrickpassningar som Sverige körde med öppnade upp ytor bakom Ungerns backlinje att löpa i.  En som inte bara stod för vrickpassningar utan också makalöst precisa långbollar som hans lagkamrater bara kunde ta ner på foten var Kim Källström. Vilken känslig vänsterfot han har! Jag menar att Hamrén borde starta med Kim och Wernblom och peta Anders Svensson i nästa match.

Sverige hade som sagt fått kontroll på spelet och då började man skapa flera heta målchanser också. Toivonen hade ett jätteläge, liknande ett av de lägen som Zlatan hade i första halvlek där det var öppet mål och det var bara sätta in bollen med bredsidan, men Toivonen missade. Mitt i allt det fick man göra ytterligare ett byte. Johan Elmander skallade ihop med en ungrare alldelles i början av andra halvlek och fick därför utgå. Detta betydde att Sverige hade tvingats till att göra tre byten innan 50 minuter hade spelats. Efter att alla Sveriges byten var gjorda så satt man och var rädd varje gång som någon svensk låg nere på marken och såg ut att vara skadad för det skulle betyda att vi skulle ha spelat med en man mindre i de resterande 40 minuterna som återstod av matchen, vilket är en ganska lång tid. Fast bytena hade en positiv effekt. Sebastian Larsson kom in istället för Johan Elmander och det var han som slog det inlägg som Pontus Wenblom i den 51:a minuten nickade i mål  i målvaktens vänstra hörn. Detta var Wernbloms första landslagsmål i A-laget. Fast det var inte slut på det roliga. I den 73:e minuten slog Kim Källström en hörna som Wernblom nådde högst på och nickade i ribban. Då trodde man att det var över på den målchansen. Men icke, bollen studsade på Wernbloms fötter när den dök ner från ribban så Wernblom kunde bara stå där och kalla sig för turgubbe när bollen slank in i mål.  

Den resterande delen av matchen kontrollerade Sverige och ungrarna hade inte alls något att säga till om tills slutsignalen ljöd. En seger var i hamn och den första segern för tränare Erik Hamrén i hans första tävlingslandskamp för Sverige var inkasserad.