KelenTsunami varningar för Indonesien
Just nu så sitter jag tillsammans med Jocke i hans rum och vi har försökt hållit oss uppdaterade om vad som händer ute till havs.
Banda Aceh (den västra spetsen på Indonesien) har redan blivit träffad av en tsunami och det finns fortfarande varningar om att Indien och resten av Indonesien kan drabbas. Men ändå så känns det stabilt just nu, lokal befolkningen är lugn och för att citera Wayan, ägare av Warung Bali - ”Don’t worry we are safe.”
Men trots dom orden så kommer jag nog ändå ha lite svårt att somna inatt…
1 April
Dagen har spenderats genom att lyssna in mig på Maskinens senaste album- Gillart!
Den här veckan har verkligen varit upp och ner med många skratt men också men en viss irritation över mitt rum. Upptäckte sent i förra veckan att en del av mina kläder hade börjat fått fläckar på sig och att mina böcker såg en aningen konstiga ut, det visade sig att det hade börjat mögla. Men nu har jag fått flytta in i ett annat rum medans dom målar om mitt gamla rum, så jag hoppas att möglet försvinner, men man kan ju aldrig va säker…
Just nu sitter jag på ett cafe som ska efterlikna Starbucks och kaffet är uppdrucket, väntar bara på att bli utslängd härifrån eftersom att dom stängde för en halv timme sen.
To be countinued…
Två veckor har redan gått här på Bali
Genom tågfönstret åker det svenska vinterlandskapet förbi med snötäckta åkrar och träden täckta av snö och en och halv timme försvinner på 10 minuter känns det som.
Väl på Arlanda checkar vi in och går mot terminal 5 där min jakt på Starbucks börjar, jag ska ha Starbucks kaffe innan jag lämnar Sverige och det ska drickas för första gången på Arlanda.
14.50 är det avgång och 21 timmars flygning väntar med 2 byten. Från bleka svenskar till shejker i den vitaste bomull i Doha till skyskraporna i Singapore och slutligen till Bali som välkommnar oss med en brinnande solnedgång över havet. När man kommer av planet så slås man om hur varm terminalen är, men så fort vi lämnar flygplatsen för den första friska luften så möts vi av en fuktig och varm luftvägg som det tar ett tag innan man vänjer sig vid.
Två veckor in på mitt utbyte på Bali och jag känner redan att ”the bali magic” börjar komma under skinnet på mig. Det kan vara den tropiska värmen, havet eller alla varma balineser, men jag börjar verkligen känna mig hemma och mitt lilla rum här på campus börjar kännas lite som det gammla rummet på Sturegatan hemma i Falun. Men jag börjar samtidigt inse att man kommer att vara här i 20 veckor och jag vet inte om det kommer att kännas som en evighet eller om det kommer att gå så fort att man inte fattar att man är tillbaka i Sverige i mitten på Juli igen.
