Det är så jag reagerar. Stress. Har jag försovit mig? Bör jag stiga upp nu, ta det lugnt, organisera, planera dagen och dricka lite kaffe?
När väckarklockan ringer för andra gången så har alla de där tankarna försvunnit och paniken kommer upp från sängen till kroppen. Upp och hoppa, slänga på sig kläderna och ner till bussen. Trött, skakig och lika kall som ett höstlöv.

Idag har ingetdera haft en roll. Jag blev väckt av ett litet monster och kunde inte somna om – hur mycket jag än ville. Jag ville verkligen somna om. Kaffet slogs på efter ett lugnt och vackert toabesök. Ingen stress. Kläderna fick ligga kvar på stolen. Kalsongmannen i en tom lägenhet. Tv:n på eftersom bakgrundsljud är det bästa jag vet. Frukosten åts upp, musiken fick sin tid och kläderna sattes på till slut.

Nu är det dags att ta sig ner till busshållplatsen, 253:an, in i skogen och till Borlänge och högskolan.

Mer kaffe först.