Så känns det som nu i alla fall. Ordagrant.

Tåget gungar åt sidorna, ögonlocken känns tunga, små flickor som fnittrar, mycket som ska göras, mycket som händer och hänt, lite syre att ta del av, tänker på mycket, tåget stannar, tänker igen, tåget rullar, tänker på hur fort man, något och någon kan försvinna, är kaffesugen, tänker på sommaren som varit, tar en klunk burkcola, andas ut, tågets högtalare sprakar, tanten brevid viskar i telefonen med sin dotter och tåget knarrar.
Solen har precis gått ner.

Snabbt går det.

Allt går snabbt.

Nu ska jag upp till norraste norr igen, tänker jag. Hit och dit, fram och tillbaka. Åker tillbaka på söndag – till vardagen. Nästa vecka kommer bli innehållsrik. Mycket som ska göras, bäras och flyttas. Isak två punkt noll.

Allt känns rätt lustigt just nu. Och lite konstigt.

Min resa fortsätter..