I och med Kelens breakdown för några dagar sedan så kom därför inte något sedvanligt inlägg från mig, men nu är vi på banan igen!

Till att börja med vill jag uttrycka min glädje över att Tessan Alshammar något oväntat slog skidåkarna i kampen om Jerringpriset. Lite trist att hon inte var på plats bara (även om Hans Chrunak gjorde ett skönt intryck) men jag kan förstå lite varför. Hade jag stått emot skidåkare som presterat något bra så hade jag också funderat på om det varit värt att sumpa sin semester för att titta på när de fick priset.

För det är ju så i detta land, känslan har varit sådan tidigare. Skidsport premieras gärna extra framför annan sport när det kommer till denna typen av omröstningar (att Zlatan som ständigt är avgörande för ett av världens största lag t.ex. inte ens fanns med bland de slutliga nomineringarna tyder bara på ren inkompetens).

Misstolka mig inte, jag tycker det som skidåkarna utför också är en stor prestation, men att Tessan vann känns väldigt skönt, oväntat men rättvist. Människan tog under året som gick sin 67:e (!) mästerskapsmedalj och är nu den europeiska simmare som tagit flest medaljer genom tiderna. Om inte det är en prestation minst lika värdig som skidåkarnas så vet jag inte vad.

Ändå satt man där, uppgiven i soffan, när avslöjandet om vem som vunnit skulle göras. Jag var uppgiven, ”visste” hur det skulle gå, att historien skulle upprepa sig.. Men se på fasen! Skidåkarna blev slagna på mållinjen och Tessan simmade förbi. Kändes rätt bra att inte allt på galan är förutsägbart än.

—

Så går vi då raskt över till handbollen!

Under mästerskapstiden som passerat hittills har Sverige lyckats med konststycket att förlora mot Argentina och genast börjat grusa mångas drömmar (den matchen var kalkon, hoppet kan inte varit särskilt stort hos gemene man när slutsignalen gick) till att plötsligt stå i semifinal mot självaste Frankrike.

Hur kom vi då ända dit efter plattmatchen mot Argentina? Ptja, efter den matchen fick laget uppenbarligen en väckarklocka och tog till sig allt elände på precis rätt sätt. Jävla anamma kom in i laget och man slet sig förbi resten av motståndet i gruppen samt även i nästa grupp mot såväl Serbien som stornationen Kroatien.
Matchen igår mot Danmark var inget annat än en oinspirerad B-lagsmatch där spelare vilades inför tuffare uppgifter och därför skall inga stora växlar dras av den förlusten.

Framgångarna som lett till semifinalen mot Frankrike innebär att mitt bronstips lever i allra högsta grad. Laget har spelat precis på det sätt jag visste att de kunde om de bara tog tag i sig själva och visade att Sverige är en nation på väg tillbaka efter åren av misär.

Sjöstrand, vår mur i målet. Carlén, bombaren. Doder, mannen utan höfter. Källman, pånyttfödd kontringsspelare. Arrhenius, ständigt kritiserad men äntligen behövlig på linjen. Larholm, superb speluppfattning och spelbar på alla positioner. Kim, som fram till skadan äntligen började leva upp till alla förväntningar. Kapten Karlsson, tar många utvisningar, men flyttar sig inte i första taget. Jernemyr, omutlig i försvaret och kan nästan skrämma bort sina motståndare. Ekberg, straffnestorn helt utan nerver.

Tycker ni jag glömt någon? Javisst, men ett namn tycker jag förtjänar att nämnas lite mer tydligt än de andra: Kim Ekdahl Du Rietz.
Killen är sämst betald av alla, spelar fortfarande i elitserien och är hyfsat grön på denna nivå, men oj som han gått in i laget och mosat allt motstånd! Han går på genombrott i spelet – och har fått ett gigantiskt genombrott internationellt. Tongivande vid 21 års ålder visar om något på att en ny gyllene era inom svensk handboll definitivt kan vara på gång. Skuggan från de gamla underbara rävarnas epok har lämnats nästintill helt och framtiden ser fantastiskt ljus ut.

På fredag ställs vi alltså mot regerande världsmästarna Frankrike. Naturligtvis en oerhört tuff match, men går Sverige in med samma vilja som de visade mot Serbien och Kroatien, kryddat med lite av den briljans som visades i slutskedet av Slovakienmatchen, så kan det absolut gå vägen. Men det blir väldigt tufft, det ska ni vara medvetna om.

Vi blickar framåt och hoppas på ett svenskt handbollslandslag som står som segrare både i VM och på idrottsgalan nästa år.