Sveriges EM-kvalmatch mot Moldavien tidigare i veckan var en tillställning som jag förväntade att Sverige skulle tuta och köra i och ta hem komfortabelt med en sisådär 3-0. Dessvärre delade inte Hamréns manskap denna inställning till fullo.

Visst, glimtvis glänste anfallsspelet, inte minst under matchens inledande minuter, men stora delar av matchen bestod av överraskande trögt spel och darrigt försvar. Försvarsbiten går att skylla på att försvaret inte var särskilt samspelt, men att det i övrigt gick såpass trögt var ytterst irriterande.

Vi vann matchen, tre bärgade poäng, men det var inte genom skönspel utan snarare genom några få inslag av jävlar anamma och tur där båda målen (Lustig 1-0, Seb Larsson 2-0) gick via moldaviska försvarare. Detta taffliga uppförande går an mot motstånd som Moldavien men mot större motstånd krävs mycket mer än så..

..att Moldavien dessutom gjorde matchens snyggaste mål genom sin 2-1-reducering säger bara det en del..

Trots detta har jag fortsatt större hopp under Hamréns ledning än jag haft under Lagerbäcks ledning som ensam förbundskapten (när Tommy var med fanns inget större att klaga på).
Vi måste dock bättra på vår målskillnad väsentligt och framför allt inte underskatta finnarna..

Mot EM!

Och ja..  Zlatans straff behöver jag knappt nämna hur usel den var. Mitt på i princip. Snälla nå’n.. Jag som är högerfotad hade slagit den bättre med VÄNSTERN. Och då är jag ändå inte direkt en fotbollsvirtuos..