Jaha, då börjar vi med den här listan som jag redan nu ångrar att jag gav mig in på.

Vi tar det från början. Jag heter Nils Isak Birger Arvidsson och jag föddes den 10 maj 1990. Fyller alltså 21 om en månad. Ja, jag är en aning lillgammal.

Som liten var jag väluppfostrad, men så fort jag fick chansen gjorde jag hyss och bus. Jag kände igen mig då jag såg pojken i Ensam Hemma-filmerna, Kevin McCallister. Så fort jag fick chansen tejpade jag nämligen igen osthyvlar, vattenkranar, drog upp blommor i rabatten och provocerade mina två äldre systrar. Jag växte upp på landet. De stora ängarna och den gården var min lekplats. Jag hade en stor fantasi och kunde hitta på nya sorters lekar på bara några sekunder. Det var alltid jag som hade en idéen om vad man skulle göra, då kompisarna mest satt och sa ”Vad ska vi göra, ta en katten och köra?”

Jag hade kort stubin då jag var liten och mitt humör kunde gå upp och ner som ett toalettlock. Jag kunde ofta bli sur eller irriterad på mina kompisar. Ena sekunden kunde jag vara arg och andra kunde jag vara glad och le lika brett som en halvmåne. Det är rätt ofattbart eftersom jag nu har världens längsta stubin och blir väldigt sällan sur eller irriterad.

Som barn hade jag ett otroligt kulinariskt intresse. Jag drog fram kastruller och pannor på golvet och vispade vatten. Det var väldigt spännande och jag ville förstås bli kock då jag blev stor. Drömmen dog dock då jag insåg hur stressigt det skulle bli. Som lite äldre utvecklade jag många olika intressen. Vissa av dem stannade kvar och andra försvann på en dag. Jag gillade fram för allt saker som gick fort. Att köra skoter, båt, åka snowblades och skateboard var därför bland det bästa jag visste.

När plugget började så blev allt mycket spännande. Jag var usel på matte till en början och var långt ifrån intresserad av det. I och med att jag hellre ville ha kul efter skolan än under skoltid så blev alltid prestationen medelmåttig. Jag varken bra eller dålig. Något mittemellan. Jag var dock aldrig en underpresterare utan hade alltid en liten självrespekt och hade svårt för att göra mig själv besviken.

Högstadietiden minns jag som den mest spännande tiden. Det var här allt började och det var här jag utvecklades, började lära känna mig själv och de personer jag än idag umgås med. Det hände mycket under den här tiden. Hittade på nya och mer vuxna hyss, började vara uppe sent på nätterna och utvecklade en ny sorts provokation – precis som alla andra tonåringar. Både bra och mindre bra grejer hände. Saker man är stolt över och saker man är mindre stolt över. Mot slutet av högstadietiden hade jag hunnit utveckla en sorts revoltstil med piercing, snaggat hår och mörka kläder. Så fort jag fick chansen, tog jag på mig mina svarta pilotbrillor och fick tron att jag kunde erövra världen.

Jag ville alltid gå Medieprogrammet på gymnasiet men hade ett storhetsvansinne som gjorde att jag till slut valde Teknikprogrammet. När jag väl började gymnasiet så tatuerade jag mig samtidigt som jag komiskt nog tonade ner den tuffa stilen. Jag insåg dock väldigt fort att en tatuering inte skulle göra matten, fysiken eller kemin lättare. Min medelmåttiga insats fanns fortfarande kvar, jag fortsatte umgås med kompisar så fort jag fick chansen och tänkte hela tiden ”..snart går jag ut skolan, snart går jag ut skolan”. Helgerna var fortfarande höjdpunkten där nätterna blev långa och gränserna nuddades med jämna mellanrum. Mycket hände även under gymnasietiden och då halva tiden av gymnasiet hade gått, så började jag satsa och ville prestera bättre och bättre på proven, man hade minst en gång i veckan. På något sätt lyckades jag nå höga betyg samtidigt som jag fortsatte nöja mig den största delen av dagen.

Jag kände mig ganska fort klar med skolan och längtade fruktansvärt mycket efter att få ta på mig studentmössan, bli vuxen, jobba på ett stort kontor och köpa snygga bilar. Jag hade ingen tanke om att plugga vidare direkt efter gymnasiet. Jag hade alltid velat flytta utomlands, jobba mig uppåt och bo i ett lyxhus. Riktigt så enkelt förstod jag efter ett tag att det inte var. Jag stod till slut mellan valet att jobba i Spanien eller plugga i Sverige. Eftersom min vilja var stark och eftersom jag hade utvecklat ett intresse för reklam så valde jag till slut att plugga i Dalarna.

Och här är jag, snart färdigutbildad reklamare, rik på erfarenheter och öppen för nya.