Efter det misslyckade mordförsöket på Fullmäktigeordförande Apelman sökte jag exil på SFS bootcamp för kårpresidialer i Stockholm. Jag hade min trogne vapendragare tillika Vice ordförande Sandra Lindgren till kartläsare vilket ledde till att vi hamnade vid Drottningholms slott istället för vid Kärsö som vi faktiskt skulle till. Avsiktligt eller ej, jag vet faktiskt inte. Till slut kom vi dock fram till rätt ställe och blev uppmötta av en välkomstceremoni som dagen till ära hade inköpt senap som välkomstpresent, lycka! Det är minsann inte varje dag man får en så romantisk present inte.

Själva lägret/konferensen gick ut på att göra så mycket som möjligt av engagemanget som kårpresidial, särskilt intressanta var föredragen från Agenda PR om hur man bäst bedriver påverkansarbete och av SFS särskilt utsände gammelräv (som jag givetvis glömt namnet på) som undervisade oss i konsten ”att brinna utan att brinna upp”. Fantastiskt intressant, särskilt nöjda var vi alla med hennes konstaterande att vårt presidialår INTE är året då det är dags att hitta nya levnadsvanor. Skönt, inte i år heller!

Väl hemma på Fredagsmorgonen var det dags att ta tag i alla idéer som kläckts i nätverkandet där den stora nyheten är att vi numer erbjuder helårsmedlemskap till rabatterat pris. Annars tog vi itu med att undersöka vad som kan göras åt bostadsfrågan, sorry to say har vi ännu inget färdigt förslag, men det arbetas på det. Var så säker!

Annars verkar all personal ha överlevt även den här veckan, trots (på grund av?) vår bortavaro under halva veckan. Vi blickar nu framåt mot nästa vecka som är fullspäckad med möten som måste klaras av innan vi går in i den täta dimman som de två introduktionsveckorna utgör, täta möten dagtid och kåraktivfiske om kvällarna. Snart är vi där!

Avslutningsvis ska väl också nämnas att det under hela helgen har droppat in nya studenter på löpande band på studentboendet vid Britsen där jag gömmer mig på min lediga tid. Jag börjar känna mig gammal… (men det är jag inte!!)