RSS
Fredag 29 mar 2024

Publicerad 5 september 2011 19:33

San Marino, come sta?

hd.se

Sportbloggen: Dags för förändring

Flottracet i helgen var en intressant tillställning. Dessvärre var det inte som jag hade hoppats en massa egengjorda flottar och uppfinningsrika mackapärer utan endast en standardiserad gummibåt per deltagande klass som målats och pimpats. Lite synd, men motiveringen ska ha varit att det tidigare år hamnat diverse badkar och annat mojs på böljans botten vilket inte uppskattas av lokalbefolkningen..

Själva raceandet fungerade på så vis att olika klasser mötte varandra två och två och till slut stod följaktligen också två av alla dessa mot varandra i en avgörande final.
Finalen togs (om jag uppfattade det hela rätt) hem av en Borlängeklass. Dock var det ingen direkt kamp eftersom motståndarna från en av mina kära MKV-falanger tog sikte på att istället fjäska för övermas och överkulla. Ett vettigt initiativ på lång sikt ur poängsamlarsynpunkt för årets bästa nya klass, men naturligtvis inte ur sportsynpunkt gällande tävlingen.

Höjdpunkten denna dag utspelade sig emellertid inte ute på vattnet utan istället på land där ett krig mellan MKV Idrott och Sport Management pågick med varierande attacker hela eftermiddagen lång.
Verbala och fysiska salvor avfyrades och någon egentlig segrare gick inte att utse i denna rafflande batalj. Det enda som kan sägas säkert är att mången publik runtomkring fick underhållning så det räckte och blev över.

Förlusten mot Ungern i fredags kan inte beskrivas som annat än en orgie i försvarsmissar från svensk sida.
Flertalet gånger såg det defensiva arbetet ut att vara hämtat från en dålig skräckfilm snarare än Hamréns taktiska block och kulmen på det hela var givetvis det för Ungern vinnande målet i slutminuterna som kändes lika förödande som ett hjälmkrossarslag i nacken.
Wendt och Majstorovic såg lika aktiva ut som två cementgrisar och Granqvist stapplade likt en nackad höna och missade sitt markeringsarbete med nästan två meter.

Med ett försvar likt ovanstående är det svårt att minnas och glädjas åt det som faktiskt var bra i matchen. Förvisso var det inte mycket, men jag vill ändå peka på att vi faktiskt kom till hyfsade lägen att avsluta flertalet gånger.
Dessvärre har vi få riktiga måltjuvar i landslaget (en av de få vi har är Hysén) och med den uppställning som Hamrén igår valde syntes inga tecken på att det skulle bli en direkt målfest.
Visst, Zlatan är alltid Zlatan, men med understöd av Elmander i den släpande rollen blir Zlatan ofta rätt menlös. Elmander är heller ingen dribblingskonstnär, den starkaste spelaren i världen eller en avslutare av rang. Istället är han ganska bra på det mesta men inte superbra på något. En typiskt truppbreddare som inte bör vara given utan vara beredd att ta jobbet om folk går sönder, är trötta eller avstängda och göra det ganska bra.

Chippens vara eller inte vara kan diskuteras men med bakgrund av det han visade upp i träningsmatchen mot Ukraina så var det enligt mig givet att ge honom chansen i matchen mot Ungern, en chans som han också tog med råge. Jag säger absolut inte att han automatiskt är given efter insatsen mot Ungern men han förbättrade definitivt sina odds och verkar ha tagit alla tidigare petningar på rätt sätt.

På vänsterbacken har vi tre alternativ i dagsläget: Safari, Wendt och Martin Olsson.
Wendt är en skön kille och det är hedersamt att han stod upp för sina misstag men en spelare som sitter på bänken i Mönchengladbach ska i längden inte vara en startspelare (om inte alla andra alternativ är borta vill säga).
Safari gjorde ett misstag (det usla inkastet mot Holland i detta kval) som satt käppar i hans internationella karriär sedan dess. Efter Wendts insats finns alla chanser att Safari snart åter abonnerar på vänsterbacksplatsen då han är given och spelar regelbundet i belgiska Anderlecht.

Till sist har vi Martin Olsson, en spelare som i dagsläget är den som jag själv skulle sätta in som vänsterback.
Martin har sedan debuten i Blackburn 2007 spelat över 50 matcher i Premier League, både som vänsterback och vänstermittfältare, och är att betrakta som given i startelvan på endera vänsterposition.
Att inte en spelare som uppenbarligen håller Premier League-klass fått mer chanser än han hittills fått är en smärre gåta och jag vill inget hellre än att se honom få chansen som vänsterback i morgondagens kamp mot San Marino.

Matchen mot San Marino är en match som skall vinnas, något annat finns inte på kartan.
Det handlar inte om att underskatta San Marino, det handlar om fakta. Dels statistiska fakta och dels det faktum att Sveriges spelare kommer brinna som djuriska vildar efter den nesliga förlusten mot Ungern med vetskapen om att det nu är full fart framåt som gäller för att bättra på såväl poäng- som målskörd och kunna sluta som bästa grupptvåa när kvalet så småningom är färdigspelat.

Vore jag i Hamréns skor skulle jag ställa upp med följande elva baserat på de spelare som finns tillgängliga när detta skrivs:

Zlatan

Chippen    Toivonen    Larsson

Anders    Wernbloom

M. Olsson    J. Olsson    Granqvist    Lustig

Isaksson

Bänk:
Hansson (mv)
Hysén
Bajrami
Safari
Majstorovic
Kim
Elmander

Oavsett hur elvan ser ut imorgon förväntar vi oss nog alla minst 3-0 mot det gäng som förnedrades med hela 11-0 av Holland i fredags och nu ligger på den mindre smickrande totala målskillnaden 0 gjorda mål, 44 insläppta. Huva.

Björkman
<- Tillbaka till startsidan