Jag är uppvuxen i en familj med en trädgård där mamma är väldigt pysslig och grejar och står i trädgården, då även min pappa som självklart är en hjälpande hand med häckklippning och gräsklippning.Men mamma är den där lite mer pysslig om man kan kalla det så.Hon planterar, vattnar(det gör pappa oxå) och till vår trädgårds fasa har vi varje sommar MÖRDARSNIGLAR, hur äckliga dom än är så älskar dem vår trädgård….!Varje kväll under sommaren på sentimmen innan 24.00 så är mamma ute på spaningsjakt. Med ficklampa i ena handen och sekatören i andra handen. För att se och för att slakta. Hon är världsbäst på att hitta där dom gömmer sig, ingen kommer undan, dom är halvt slaktade innan då får känna av sekatören.

Pappa är dock mindre intresserad av detta, då han absolut självklart bryr sig om vår trädgård och växter mm, men detta e inte hans grej att ”slakta”. Utan helt enkelt det allmänna trädgårdsarbetet.

Jag har en storebror som har gröna fingrar, han fick jobba en gång i tiden hos en trädgårdsmästare och fick lära sig en hel del, tills han en dag gick i pappas fotspår (vara ute i orangekläder med ett fett stort grönt Peab på ryggen) Jag undrar om sådant här går i arv i familjen med att fixa och dona med växter, eller kommer det bara sådär spontant? Jag ska ju inte glömma min storasyster nu när resten av familjen har fått vara delaktiga, men ja hon tycker om blommor hon:)
Jag själv jag älskar blommor, dock har jag bara helt gröna växter nu då dessa antagligen är ganska enkla att sköta, och faktisk väldigt bra för att göra luften frisk i mitt rum. En gång ville jag bli florist men man ska aldrig säga aldrig, så roligt tycker faktiskt jag det är, då jag till min häpnad när jag skaffade mig en pojkvän i somras som inte hade en enda växt på sitt rum. Jaha tänkte jag det va ju lite tråkigt. Men sanningen är kanske att killar inte har ”riktiga” blommor då man inte kan sköta om dem…:) Men som sagt när han nu skulle flytta till annan ort och jag inte följde med på flytten så gav jag honom en blomma som heter flitiga lisa.Jag tänka ohhyeah det här blir bra, dock la jag en lapp med ”nya” namnet Flitiga Rasmus och hoppades innerligt att detta ska nog äntligen få honom att ha en levande blomma. Jag förgyllde denna fina blomma med att sätta i en groda med en vattenkanna på en pinne för att ja det skulle se nice ut. Nu flyttade han för ca en månad sedan och när vi pratat så har jag frågat en gång ifall blomman lever dock var det ju ett tag sedan men då sa han att , Ja den lever!

Nu i helgen så var jag och hälsade på honom och till min chock ser jag på hans köksbord i en sådan glasvas typ en sådan alla har från Ikea, smal nertill och bredare upptill. I denna vas finns eller kanske fanns min flitiga lisa, ja jag kan ju säga att det fanns inga blommor, utan denna blomma var bara helt sådär grådassig grön, dock var det bara den knallgröna grodan som lyste upp denna skapelsen. Hur kunde detta ske? är det så svårt att vattna och sköta en blomma? Ja tydligen speciellt när man har fyllt halva vasen med vatten…..!!! Jag kände dock en liten sådär känsla i mig, lite sådär mindre glad, men jag kunde faktiskt inte låta bli att skratta och sätta mina händer framför ansiktet. Det var ganska roligt ändå, att han hade kvar den olevande blomman, det var lite kul, men varför kan inte killar sköta en blomma? Har sett killar som har fina gröna växter och andra som har gröna plastväxter :/. Platsväxter är väl bättre än inget egentligen men ”riktiga” är mkt bättre. Har en kille aldrig haft en växt då ska man nog aldrig ge dem en växt heller, för det är bättre att den får leva i affären eller hos någon annan, än att känna smärta och lidande hos en som inte sköter om den.